|
|
|
|
|
|||
|
|||
 |
KATOLSKA KYRKANS
Motu Proprio Första delen – trosbekännelsen Första avdelningen ”jag tror – vi tror” Första kapitlet: Människan är ”mottaglig” för Gud Andra kapitlet: Gud kommer människan till mötes
Tredje kapitlet: Människan svarar Gud
Andra avdelningen – den kristna trosbekännelsen
Första kapitlet: Jag tror på Gud Fader
Andra kapitlet: Jag tror på Jesus Kristus Guds enfödde son
Tredje kapitlet: Jag tror på den Helige Ande
Andra delen – firandet av det kristna mysteriet Första avdelningen – den sakramentala frälsningsordningen Första kapitlet: Påskmysteriet i kyrkans tid
Andra kapitlet: Det sakramentala firandet av påskmysteriet
Andra avdelningen – kyrkans sju sakrament
Första kapitlet: Den kristna initiationens sakrament
Andra kapitlet: Helandets sakrament
Tredje kapitlet: Sakrament i gemenskapens och sändningens tjänst
Fjärde kapitlet: Andra former för liturgisk gudstjänst
Tredje delen – livet i Kristus Första avdelningen – människans kallelse: livet i Anden Första kapitlet: Den mänskliga personens värdighet
Andra kapitlet: Den mänskliga gemenskapen
Tredje kapitlet: Frälsningen som kommer från Gud: lagen och nåden
Andra avdelningen – tio Guds bud
Första kapitlet: ”Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd”
Andra kapitlet: ”Du skall älska din nästa som dig själv”
Fjärde delen – den kristna bönen Första avdelningen – bönen i det kristna livet Första kapitlet: Bönens uppenbarelse
Andra kapitlet: Bönens tradition
Tredje kapitlet: Bönelivet
Andra avdelningen – Herrens bön Fader vår
Appendix
MOTU PROPRIO för godkännande och utgivning Till mina vördnadsvärda bröder kardinalerna, patriarkerna, ärkebiskoparna, biskoparna, prästerna och diakonerna samt till alla medlemmar av Guds folk För tjugo år sedan påbörjades arbetet med Katolska Kyrkans Katekes, som den extraordinarie biskopssynoden hade begärt, vilken samlats med anledning av att det gått tjugo år sedan det ekumeniska Andra Vatikankonciliet avslutats. Jag tackar av hela mitt hjärta Herren, vår Gud, för att han skänkt Kyrkan denna katekes, som godkändes 1992 av min vördade och älskade föregångare, påven Johannes Paulus II. Hur nyttig och dyrbar denna gåva var har framför allt bekräftats av att den tagits emot så positivt och beredvilligt av biskoparna som den ju först och främst var riktad till som säker och autentisk referenstext för den katolska läran, speciellt för att arbeta fram lokala katekeser. Men den har också bekräftats av det gynnsamma och varma mottagande som kommit den till del av alla delar av Guds folk, som har kunnat lära känna och uppskatta den på mer än femtio språk till vilka den hittills blivit översatt. Nu godkänner och offentliggör jag med stor glädje sammanfattningen av denna katekes. Deltagarna i den internationella kateketkongressen i oktober 2002 framförde en livlig önskan om att en sådan liten katekes skulle ställas samman. De gjorde sig på detta sätt till tolkar för ett mycket utbrett krav i kyrkan. Min avlidne föregångare antog denna önskan och beslöt i februari 2003 att man skulle börja med att förbereda arbetet med den lilla katekesen och anförtrodde redigeringen av det till en kardinalskommission där jag var ordförande. Några experter adjungerades till denna kommission som medarbetare. Under arbetets gång anförtroddes utkastet till denna åt kardinalerna och ordförandena i biskopskonferenserna för granskning. Med överväldigande majoritet tog dessa emot det och bedömde det fördelaktigt. Denna lilla katekes som jag i dag lägger fram för den universella Kyrkan är en trogen och säker sammanfattning av Katolska Kyrkans Katekes. Den innehåller kortfattat alla väsentliga och grundläggande beståndsdelar av Kyrkans tro, i enlighet med min föregångares önskan - ett slags vademecum, som gör det möjligt för människor - troende eller ej - att få en samlad överblick av den katolska trons hela panorama. Den följer troget till struktur, innehåll och språk Katolska Kyrkans Katekes. Denna sammanfattning kommer att bli till hjälp och uppmuntran när det gäller att bättre lära känna och fördjupa sig i själva katekesen. Jag anförtror med förtroende denna lilla katekes åt framför allt hela Kyrkan och särskilt åt varje enskild kristen, så att de i det tredje årtusendet skall tack vare detta kunna hitta inspiration för uppgiften att ånyo evangelisera och fostra i tron. En sådan ansträngning måste prägla varje kyrklig gemenskap och var och en som tror på Kristus, hur gammal han eller hon än är och vilken nation man än tillhör. Men denna lilla katekes vänder sig i sin kortfattade form, sin klarhet och fullständighet också till var och en som lever i en mångfacetterad värld, med många olika budskap - men som vill lära känna livets och sanningens väg, anförtrodd av Gud till sin Sons Kyrka.. Må var och en som slår upp denna lilla katekes, detta pålitliga verktyg, framför allt på förbön av den heliga Jungfru Maria, Kristi och Kyrkans Moder, allt mer lära känna och allt bättre ta emot Guds främsta gåva till mänskligheten i all dess enastående skönhet och aktualitet: hans ende Son, Jesus Kristus, som är “Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6). 28 juni 2005, vigilian till Petrus och Paulus högtid, i pontifikatets första år. BENEDICTUS PP XVI
Inledning 1. 11 oktober 1992 överlämnade påven Johannes Paulus II till de troende i hela världen Katolska Kyrkans Katekes. Han lade fram den som “en ‘referenstext’ för en förnyad trosundervisning vid trons levande källor.”[1] Trettio år efter öppnandet av Andra Vatikankonciliet (1962-1965) gick den uttryckliga önskan som uttalats av den extraordinarie biskopssynoden 1985 i fullbordan att ställa samman en katekes som skulle innehålla hela den katolska tros- och moralläran. Fem år efteråt då påven den 15 augusti 1997 offentliggjorde den normerande latinska utgåvan av katekesen, Catechismus Ecclesiae Catholicae, bekräftade han den grundläggande avsikten med verket: det skall framstå som “en fullständig och helgjuten framställning av hela den katolska läran, där var och en kan lära känna vad kyrkan bekänner och firar, hur hon lever av sin tro och hur hon ber i sin dagliga gärning.”[2] 2. För att genomföra en bättre utvärdering av Katekesen och tillmötesgå en begäran som framförts av den internationella kateketiska kongressen 2000 inrättade Johannes Paulus II år 2003 en specialkommission under ordförandeskap av kardinal Joseph Ratzinger, prefekt för Kongregationen för trosläran, med uppgift att utarbeta en sammanfattning av Katolska Kyrkans Katekes, som skulle innehålla en mer sammanfattande formulering av samma trosinnehåll. Efter två års arbete förbereddes ett utkast till den lilla katekesen, som skickades till kardinalerna och ordförandena i biskopskonferenserna för konsultation. Utkastet bedömdes övervägande positivt av en absolut majoritet av dem som hade svarat. Kommissionen företog emellertid en översyn av detta utkast, och lade fram den slutgiltiga texten till detta verk i det att man tog hänsyn till föreslagna förbättringar. 3. Det finns tre utmärkande drag i sammanfattningen: det strikta beroendet av Katolska Kyrkans Katekes; dialogen som litterär metod och användningen av bilder i den kateketiska framställningen. Framför allt är den lilla katekesen inte ett verk som räcker till för sig själv, och det vill inte på något sätt ersätta Katolska Kyrkans Katekes: snarare hänvisar den ständigt till denna genom den exakta redovisningen av referensnummer och genom att åberopa sig dess struktur, dess utveckling och dess innehåll. Den avser vidare att väcka förnyat intresse och engagemang för Katekesen som med sin visa utläggning och sitt andliga djup för alltid förblir grunden för kyrkans trosundervisning av i dag. Liksom Katekesen är den lilla katekesen uppdelat i fyra delar, i överensstämmelse med de grundlagar som gäller för livet i Kristus. Första delen som har överskriften “Trosbekännelsen” innehåller en lämplig sammanfattning av lex credendi, det man som kristen skall tro, dvs en sammanfattning av den katolska kyrkans trosbekännelse, som hämtats ur den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen, vars ständiga förkunnelse i de kristna församlingarna håller minnet av de viktigaste trossanningarna vid liv. Andra delen kallas “Firandet av det kristna mysteriet”. Den framställer det väsentliga av lex celebrandi, det man som kristen skall fira. Förkunnelsen av evangeliet finner ju sitt särskilda svar i det sakramentala livet. I detta erfar och vittnar de troende i varje ögonblick av sin existens om påskmysteriets frälsande verkan, varigenom Kristus har fullgjort vår frälsnings verk. Tredje delen har benämningen “Livet i Kristus” och påminner om lex vivendi, hur man som kristen skall leva, dvs den uppgift som de döpta har när det gäller att i sitt uppträdande och i sina etiska avgöranden visa sin trohet mot den tro de bekänner och firar. De troende är ju av Herren Kristus kallade att göra de gärningar som motsvarar deras värdighet som Faderns söner och döttrar i den Helige Andes kärlek. Fjärde delen har överskriften “Herrens bön: Fader vår.” Den ger en sammanfattning av lex orandi, hur man skall be som kristen, dvs bönelivet. Efter Jesu, den fullkomlige bedjarens, exempel, är också den kristna människan kallad till samtal med Gud i bönen, vars privilegierade form är Fader vår, den bön som Jesus själv har lärt oss. 4. Ett andra utmärkande drag i den lilla katekesen är dess samtalsform, som återupptar ett gammalt kateketiskt framställningssätt som består av frågor och svar. Det rör sig om att lägga fram en idealisk form för samtal mellan mästare och lärjunge genom en oupphörlig serie frågor som tar läsaren i anspråk och uppmanar honom/henne att fortsätta att upptäcka ständigt nya sidor av trossanningarna. Detta dialogiska framställningssätt bidrar också till att väsentligt förkorta texten och reducera den till det väsentliga. Detta borde kunna gynna mottagandet och så småningom också eventuellt inlärningen av innehållet. 5. Ett tredje umärkande drag är förekomsten av bilder som finns i hela den lilla katekesens text. De härstammar från den kristna ikonografins mycket rika arv. Av århundradens konciliära tradition lär vi oss att också bilden är förkunnelse av evangeliet. Konstnärer i alla tider har för de troendes kontemplation och förundran skildrat huvudpunkterna i frälsningsmysteriet genom att framställa dem i färgrik glans och i skön fullkomning. Detta är ett tecken på att den heliga bilden i våra dagar, som mer än någonsin präglas av en bildens kultur, kan uttrycka mycket mer än blotta ordet; dessutom är dess kommunikativa dynamik utomordentligt effektiv och kan på så sätt mycket väl sprida evangeliets budskap. 6. Fyrtio år efter avslutningen av Andra Vatikankonciliet och under eukaristins år kan denna sammanfattning vara till ytterligare hjälp för att mätta de troendes hunger efter sanningen, vilken levnadsålder de än befinner sig i eller vilka villkor de än lever under. Detta gäller också för sådana människor som utan att vara troende ändå törstar efter sanning och rättvisa. Det kommer att offentliggöras på de heliga apostlarna Petrus och Paulus högtid: de var den universella kyrkans stöttepelare och förebilder för hur evangeliet skulle förkunnas i den antika världen. Dessa apostlar levde vad de förkunnade och vittnade om Kristus ända till martyriet. Låt oss följa dem i deras missionsiver och be Herren att kyrkan alltid följer apostlarnas undervisning, från vilka de har tagit emot det första glada budskapet om tron. Palmsöndagen 20 mars 2005 Kardinal Joseph Ratzinger
[1]Johannes Paulus II, Apostolisk konstitution Fidei depositum (Trosarvet),
11 oktober 1991.
[2]Johannes Paulus II, Apostolisk konstitution Laetamur magnopere” (Mycket
stor är vår glädje), 15 augusti 1997.
FÖRSTA DELEN FÖRSTA AVDELNINGEN 1. Vilken är Guds plan för människan? Gud är oändligt fullkomlig och helig i sig själv. I sin godhet beslöt han att skapa människan, för att hon skulle få del av hans eviga liv. Därför är han alltid och överallt nära människan. Han kallar henne och hjälper henne att söka honom, lära känna honom och av all sin kraft älska honom. Han kallar alla människor, som synden skilt från varandra, till enheten i sin familj, kyrkan. Han gör det genom sin Son, som han har sänt som Frälsare och Räddare, då tiden var fullbordad. I honom och genom honom kallar han människorna att bli hans barn i den Helige Ande och så få hans saliga liv till arvedel. (KKK 1-25)
FÖRSTA KAPITLET
(KKK 30)
2. Varför finns längtan efter Gud i människan? Längtan efter Gud finns nedlagd i människans hjärta, ty hon är skapad av Gud och för Gud, till hans avbild. Även om denna längtan ofta inte uppmärksammas upphör Gud aldrig att utöva dragningskraft på människan, och det är bara i Gud som människan finner sanningen och den lycka hon oupphörligen söker. Människan är genom sin natur och sin kallelse en religiös varelse, som har förmågan att få gemenskap med Gud. Denna intima och levande förbindelse med Gud ger människan hennes grundläggande värdighet. (KKK 27-30, 44-45).
3. Hur kan man lära känna Gud enbart med förnuftets ljus? Genom att utgå från skapelsen, dvs. från världen och människan som person, kan människan med sitt blotta förnuft nå fram till säker kunskap om Gud som universums ursprung och mål och som det högsta goda, som sanningen och den oändliga skönheten. (KKK31-36,46-47)
4. Räcker det enbart med förnuftets ljus för att få kunskap om Guds mysterium? Människan som söker Gud med ljuset av sitt blotta förnuft möter många svårigheter. Dessutom kan hon inte av sig själv tränga in i Guds innersta mysterium. Därför har Gud velat upplysa henne med sin uppenbarelse - inte bara om sådant som överstiger människans fattningsförmåga, utan också om religiösa och moraliska sanningar, som visserligen är tillgängliga för förnuftet, men som man på detta sätt, alltså genom uppenbarelse, med bestämd säkerhet och utan risk för felaktigheter och misstag kan få kunskap om. (KKK 37-38)
5. Hur kan man tala om Gud? Man kan tala om Gud, till alla och med alla, genom att utgå från människans och andra varelsers fullkomlighet. Dessa är en återglans - om än begränsad - av Guds oändliga fullkomlighet. Men det är nödvändigt att ständigt rena vårt språk från allt som kommer ur vår föreställningsvärld och ofullkomlighet och vara väl medveten om att man aldrig helt och fullt kan uttrycka Guds mysterium. (KKK 39:43; 48-49)
ANDRA KAPITLET GUDS UPPENBARELSE 6. Vad uppenbarar Gud för människan? I sin vishet och godhet uppenbarar sig Gud för människan. Med gärningar och ord uppenbarar han sig själv och sin kärleks rådslut som han av evighet i förväg har fattat i Kristus för att visa människan sin nåd och barmhärtighet. Denna plan består i att alla människor genom den Helige Andes nåd skall få delta i det gudomliga livet, såsom hans adopterade söner och döttrar i den ende Sonen. (KKK 50-53, 68-69)
7. Vilka är de första stegen i Guds uppenbarelse? Från allra första början visar sig Gud för våra urföräldrar, Adam och Eva, och inbjuder dem till intim gemenskap med sig själv. Efter deras fall avbryter han inte sin uppenbarelse utan lovar frälsning åt alla deras efterkommande. Efter syndafloden upprättar han ett förbund mellan sig själv och alla levande varelser. (KKK 54-58, 70-71)
8. Vilka är de följande stegen i Guds uppenbarelse? Gud utväljer Abraham och kallar honom ut ur hans land för att göra honom till “fader för många folk” (1 Mos 17:5) och lovar att i honom välsigna “alla släkten på jorden” (1 Mos 12:3). Abrahams efterkommande skall ta emot och bevara de löften som gjorts till patriarkerna. Gud antar Israel som sitt utvalda folk, han räddar det ur slaveriet i Egypten, han ingår med det förbundet vid Sinai, han ger det genom Moses förmedling sin lag. Profeterna förkunnar en radikal återlösning för folket och en frälsning, som skall omfatta alla folk i ett nytt och evigt förbund. Ur Israels folk och kung Davids ätt skall Messias framgå: Jesus. (KKK 59-64, 72)
9. Vilket är det fulla och slutliga steget i Guds uppenbarelse? Detta steg togs och förverkligades i hans människoblivna Ord, Jesus Kristus, uppenbarelsens förmedlare och fullhet. Han som är Guds ende Son som blivit människa, är Guds fullkomliga och slutliga uppenbarelse. Genom Sonens sändning och den Helige Andes gåva är nu uppenbarelsen helt och hållet fullbordad, även om kyrkans tro under århundradenas gång kommer att tränga in i hela innebörden av den. (KKK 65-66, 73)
10. Vilken betydelse har de privata uppenbarelserna? Även om sådana inte tillhör trosskatten, kan de ändå hjälpa till när det gäller att leva själva tron, förutsatt att de bevarar sin strikta relation till Kristus. Kyrkans läroämbete, vars uppgift det är att bedöma sådana privatuppenbarelser, kan inte acceptera något som gör anspråk på att överträffa eller rätta till den definitiva uppenbarelsen som är Kristus. (KKK 67)
DEN GUDOMLIGA UPPENBARELSEN FÖRS VIDARE 11. Varför och på vilket sätt förs den gudomliga uppenbarelsen vidare? “Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:4), det vill säga om Jesus Kristus. Därför måste Kristus förkunnas för alla människor, i enlighet med hans egen befallning: “Gå ut och gör alla folk till lärjungar” (Mt 28:19). Detta sker i och med den apostoliska traditionen. (KKK 74)
12. Vad är den apostoliska traditionen? Den apostoliska traditionen innebär att Kristi budskap förs vidare till senare generationer alltifrån kristendomens begynnelse genom förkunnelse, vittnesbörd, inrättningar, gudstjänst och inspirerade skrifter. Apostlarna har fört traditionen vidare till sina efterföljare biskoparna och genom dem till alla släkten ända till tidens slut allt som de fått av Kristus och lärt sig av den Helige Ande. (KKK 76)
13. På vilket sätt förmedlas den apostoliska traditionen? Den apostoliska traditionen förmedlas på två sätt, genom det levande överförandet av Guds Ord (vilket man helt enkelt kallar för tradition) och genom den heliga Skrift, som är samma frälsningsbudskap i skriftlig form. (KKK 76)
14. Vilket sammanhang finns det mellan traditionen och den heliga Skrift? Traditionen och den heliga Skrift är nära förbundna med varandra och strikt relaterade till varandra. Båda två gör Kristusmysteriet närvarande och fruktbart i kyrkan och öser ur samma gudomliga källa: de utgör ett enda heligt trosarv. Genom att ösa ur detta når kyrkan säkerhet om alla uppenbarade sanningar. (KKK 80-82, 97)
15. Åt vem är trosskatten anförtrodd? Trosskatten är av apostlarna anförtrodd åt kyrkan i sin helhet. Hela Guds folk, genom förmedling av det övernaturliga trosmedvetandet, understött av den Helige Ande och under ledning av kyrkans läroämbete, tar emot den gudomliga uppenbarelsen, får allt större insikt i den och omsätter den i livet. (KKK 84,91,94,99) 16. Vem har fått uppgiften att autentiskt tolka trosskatten? Den autentiska tolkningen av denna skatt tillkommer enbart kyrkans levande läroämbete, dvs Petri efterföljare, biskopen av Rom, och biskoparna i gemenskap med honom. Läroämbetet som för att tjäna Guds Ord har fått nådegåvan att få säker insikt i sanningen har också förmågan att definiera dogmer. Dessa formulerar sanningar som finns i den gudomliga uppenbarelsen. Denna auktoritet gäller också de sanningar som har ett nödvändigt sammanhang med uppenbarelsen. (KKK 85-90, 100) 17. Vilket förhållande råder mellan Skrift och tradition? Skrift och tradition är så nära förbundna med varandra att Skriften inte kan existera utan traditionen. Tillsammans bidrar de, var och en på sitt sätt, under den Helige Andes ledning, till människornas frälsning. (KKK 95) DEN HELIGA SKRIFT 18. Varför lär Bibeln sanningen? Bibeln undervisar om sanningen därför att Gud själv är upphovet till den heliga Skrift: den kallas “inspirerad” och lär utan misstag de sanningar som är nödvändiga för vår frälsning. Den Helige Ande har inspirerat de mänskliga författarna som har skrivit det som han har velat ge kunskap om. Men den kristna tron är inte en “bokens religion”, utan en Guds Ords religion; Guds Ord är inte “ett stumt och skrivet ord, utan det människoblivna och levande Ordet” (Bernhard av Clairvaux). (KKK 105-108, 135-136)
19. Hur skall man läsa Bibeln? Den heliga Skrift skall läsas och tolkas med hjälp av den Helige Ande och under ledning av kyrkans läroämbete, enligt tre kriterier: 1) uppmärksamhet på hela Skriftens innehåll och enhet; 2) läsning av Skriften i kyrkans levande tradition; 3) hänsyn till “trons analogi”, dvs sammanhanget mellan de olika trossanningarna. (KKK 109-119, 137)
20. Vad menas med Skriftens “kánon”? Skriftens “kánon” är den fullständiga samlingen av de heliga skrifter som den apostoliska traditionen har låtit kyrkan urskilja. Denna “kánon” omfattar 46 skrifter i Gamla testamentet och 27 i Nya testamentet. (KKK 120, 138)
21. Vilken betydelse har Gamla testamentet för de kristna? De kristna vördar Gamla testamentet som Guds sanna ord - alla dess skrifter är gudomligt inspirerade och har ett evigt värde. De vittnar om den gudomliga pedagogik som utmärker Guds frälsande kärlek. De är framförallt skrivna för att förbereda Kristi, Frälsarens, ankomst till världen. (KKK 121-123)
22. Vilken betydelse har Nya testamentet för de kristna? Nya testamentet, vars centrala objekt är Jesus Kristus, överlämnar åt oss den gudomliga uppenbarelsens slutgiltiga sanning. I detta utgör de fyra evangelierna av Matteus, Markus, Lukas och Johannes det viktigaste vittnesbördet om Jesu liv och lära Bibelns hjärta och har en unik ställning i kyrkan. (KKK 128-130, 140)
23. Vilken enhet föreligger mellan Gamla och Nya testamentet? Skriften är en enda, i så måtto att Guds Ord är ett enda Ord, Guds frälsande plan är en enda, och inspirationen i båda testamentenas skrifter är av ett enda slag. Gamla testamentet förbereder det Nya, och Nya testamentet kompletterar det Gamla: de båda lyser upp varandra. (KKK 128-130, 140)
24. Vilken uppgift har den heliga Skrift i kyrkans liv? Bibeln ger stöd och kraft i kyrkans liv. Den är för hennes troende frälsningens salt, det andliga livets mat och källa. Den är teologins och den pastorala förkunnelsens själ. Psalmisten säger: “Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (Ps 119:105). Kyrkan uppmanar därför de troende att ofta läsa Skriften, eftersom “okunnighet i Skrifterna är okunnighet om Kristus” (Hieronymus). (KKK 131-133, 141)
TREDJE KAPITLET JAG TROR 25. Hur svarar människan Gud som uppenbarar sig? Människan, stödd av Guds nåd, svarar med trons lydnad, som innebär att hon helt och fullt anförtror sig åt Gud och tar emot hans sanning. Den är ju garanterad av honom, som är Sanningen själv. (KKK 142-143)
26. Vilka är de främsta vittnena om trons lydnad i Bibeln? Det finns många vittnen om trons lydnad i Bibeln, men främst två: Abraham, som sattes på prov men “trodde på Gud” (Rom 4:3) och alltid lydde när han fick kallelsen; därför blev han “fader till alla som tror” (Rom 4:11.18); och jungfru Maria, som på fullkomligaste sätt under hela sitt liv förverkligade vad som menas med trons lydnad: “Fiat mihi secundum verbum tuum - Må det ske med mig som du har sagt” (Lk 1:38). (KKK 144-149)
27. Vad innebär det för människan att tro på Gud? Att tro på Gud innebär att ansluta sig till Gud själv, att anförtro sig åt honom och bejaka alla sanningar som uppenbarats av honom, eftersom Gud är Sanningen. Det betyder att tro på en enda Gud i tre personer: Fadern, Sonen och den Helige Ande. (KKK 150-152, 176-178)
28. Vilka egenskaper utmärker tron? Tron, som är en oförskylld Guds gåva, är tillgänglig för var och en som ödmjukt ber om den, och den är en övernaturlig dygd, nödvändig för frälsningen. Trosakten är en mänsklig handling, dvs en handling som härrör ur det mänskliga förnuftet, vilken drivs av viljan, som i sin tur sätts i rörelse av Gud; med denna handling ger detta mänskliga förnuft sitt fria samtycke till Guds sanning. Dessutom är tron säker och viss, eftersom den har sin grund i Guds Ord; den är verksam “i kärleken” (Gal 5:6); den befinner sig i ständig tillväxt, genom att den troende lyssnar till Guds ord och ber. Redan nu ger den oss en försmak av den himmelska glädjen. (KKK 153-165, 179-180, 183-184)
29. Varför råder det ingen motsättning mellan tro och vetande? Även om tron överträffar vetandet, kan det aldrig finnas en motsättning mellan tro och vetande, eftersom båda har sitt ursprung i Gud. Det är samme Gud som åt människan ger både förnuftets ljus och tron. (KKK 159)
VI TROR 30. Varför är tron samtidigt en personlig och en kyrklig handling? Tron är en personlig handling i den mån den är människans fria svar till Gud som uppenbarar sig. Men samtidigt är det en kyrklig handling som får sitt uttryck i bekännelsen “vi tror”. Det är ju kyrkan som tror: det är hon som på detta sätt med den Helige Andes nåd föregår, föder och när den enskilda kristna människans tro. Därför är kyrkan moder och läromästarinna. (KKK 166-169, 181)
31. Varför är trosformuleringarna viktiga? Trosformuleringarna är viktiga eftersom de låter oss uttrycka, ta till oss, fira
och dela trons sanningar med andra genom att använda oss av ett gemensamt språk.
32. Hur kan man säga att kyrkans tro är en enda tro? Även om kyrkan består av personer som skiljer sig åt genom språk, kultur och riter, så bekänner hon med en röst den enda tron som hon tagit emot av en enda Herre och som kommit till henne genom den enda apostoliska traditionen. Hon bekänner en enda Gud - Fader, Son och Helig Ande - och anger en enda väg till frälsningen. Ja, vi tror med ett enda hjärta och en enda själ på allt som finns i Guds Ord, det som kommit till oss genom traditionen eller Skriften, och som läggs fram av kyrkan som uppenbarat av Gud. (KKK 172-175, 182). Andra delen CREDO - TROSBEKÄNNELSEN
FÖRSTA KAPITLET Trons symboler
33. Vad menas med “trons syboler”? Det är formuleringar - även kallade “trosbekännelser” eller “Credo” - i vilka kyrkan från äldsta tid på ett sammanfattande sätt har uttryckt och gett vidare sin egen tro på ett normativt språk, gemensamt för alla troende. (KKK 185-188, 192, 197)
34. Vilka är de äldsta trosbekännelserna? Det är “dop-symboler”. Eftersom dopet ges “i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn” (Mt 28:19) uttrycks trossanningarna som formuleras där i relation till de tre personerna i den heliga Treenigheten.(KKK 189-191)
35. Vilka är de viktigaste trosbekännelserna? De viktigaste trosbekännelserna är den apostoliska trosbekännelsen, som är den romerska kyrkans dopbekännelse från äldsta tid, och den nicenska (nicenskt-konstantinopolitanska), som är frukten av arbetet vid de ekumeniska koncilierna i Nicea (Nikaia) år 325 och Konstantinopel år 381, och som än i dag är gemensam för alla stora kyrkor i öst och väst. (KKK 193-195).
“JAG TROR PÅ GUD FADER ALLSMÄKTIG, 36. Varför börjar trosbekännelsen med “Jag tror på Gud”? Den börjar så eftersom påståendet “Jag tror på Gud” är det viktigaste, källan till alla andra sanningar om människan och världen och till hela den människas liv som tror på honom. (KKK 198-199)
37. Varför bekänner vi vår tro på en enda Gud? Vi gör det därför att Gud har uppenbarat sig för Israel som den Ende, när han sade: “Hör, Israel, Herren din Gud, Herren är en” (5 Mos 6:4), “jag är Gud, ingen annan finns” (Jes 45: 22). Jesus själv har bekräftat det: Gud är den “ende Herren” (Mk 12:29). Att bekänna att Jesus och den Helige Ande också är Herre och Gud medför inte någon “uppdelning” i den ende Guden. (KKK 200-202, 228)
38. Med vilket namn uppenbarar sig Gud? Gud uppenbarade sig för Mose som den levande Guden, “Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud” (2 Mos 3:6). Gud uppenbarar sig också för Mose med sitt hemlighetsfulla namn: “Jag är den jag är” (JHWH). Guds outsägliga namn ersattes redan under gammaltestamentlig tid med ordet Herre. Så framträder Jesus, som kallas Herre, i Nya testamentet som sann Gud. (KKK 203-205)
39. Är Gud ensam den som “är”? Medan de skapade varelserna har fått allt vad de är och har av Gud, är han ensam den ende som sig själv helt och hållet är varat och all fullkomlighet. Han “är den som är” utan början och utan slut. Jesus uppenbarar att också han bär det gudomliga Namnet: “Jag är” (Joh 8:28). (KKK 206-213)
40. Varför är uppenbarelsen av Guds namn viktig? Genom att uppenbara sitt namn låter Gud rikedomen i sitt outsägliga mysterium bli känd: han ensam är till, alltid och för alltid, den som överstiger världen och historien. Det är han som har gjort himmel och jord. Han är den trofaste Guden, som alltid är nära sitt folk för att frälsa det. Han är den Helige i ordets särskilda bemärkelse, “rik på barmhärtighet” (Ef 2:4), alltid beredd att förlåta. Han är det andliga Väsendet, den som överstiger allt skapat, den allsmäktige, evige, personlige och fullkomlige. Han är sanning och kärlek.(KKK 206-213)
41. I vilken mening är Gud sanningen? Gud är själva sanningen och som sådan kan han inte föras vilse och inte leda vilse. Han “är ljus, och inget mörker finns i honom” (1 Joh 1:5). Guds evige Son, den människoblivna Visheten, sändes till världen “för att vittna om sanningen” (Joh 18:37). (KKK 214-217, 231)
42. På vilket sätt uppenbarar Gud att han är kärlek? Gud uppenbarar sig för Israel som den som har större kärlek än en far eller mor har till sina barn eller en brudgum har för sin brud. I sig själv är han “kärlek” (1 Joh 4:8.16), som ger sig själv helt och hållet och utan krav, och som så “älskade världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16). Genom att sända sin Son och den Helige Ande uppenbarar Gud att han själv är den eviga kärlekens hängivelse. (KKK 218-221)
43. Vad innebär det att tro på en enda Gud? Att tro på Gud, den Ende, innebär att få kunskap om hans storhet och majestät, att leva i tacksägelse, att alltid förtrösta på honom, också i motgångar, att erkänna alla människors enhet och sanna värdighet, eftersom de är skapade till hans avbild, och att på rätt sätt använda de ting som han har skapat. (KKK 222-227, 329)
44. Vilket är det centrala mysteriet i den kristna tron? Det centrala mysteriet i den kristna tron är den heliga Treenighetens mysterium. De kristna blir döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. (KKK 232-237)
45. Kan man få kunskap om den heliga Treenighetens mysterium med sitt blotta förnuft? Gud har lämnat vissa spår av sitt treeniga väsen i skapelsen och i det Gamla testamentet, men det innersta i hans väsen, att han är den Treenige, utgör ett mysterium som är otillgängligt för det mänskliga förnuftet liksom för Israels tro, före Guds Sons människoblivande och sändningen av den Helige Ande. Detta mysterium har uppenbarats av Jesus Kristus, och det är källan till alla andra mysterier. (KKK 237)
46. Vad uppenbarar Jesus Kristus för oss om Faderns mysterium? Jesus Kristus uppenbarar för oss att Gud är “Fader”, inte bara därför att han är världsalltets och människans Skapare, men framför allt därför att han i evighet föder sin Son, som är hans Ord, “utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen” (Heb 1:3).
47. Vem är den Helige Ande, uppenbarad för oss av Jesus Kristus? Anden är den tredje personen i den heliga Treenigheten. Han är Gud, en enda och jämställd med Fadern och Sonen. Han “utgår från Fadern” (Joh 15:26); denne är ursprunget utan ursprung och upphov till hela Treenighetens liv. Han utgår också från Sonen (Filioque), i kraft av den eviga gåva som Fadern ger till Sonen. Utsänd av Fadern och den människoblivne Sonen leder den Helige Ande kyrkan fram till att lära känna hela sanningen (jfr Joh 16:13). (KKK 243-248)
48. Hur uttrycker kyrkan sin tro på Treenigheten? Kyrkan uttrycker sin tro på den Treenige Guden genom att bekänna en enda Gud i tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. De tre personerna är en enda Gud därför att var och en av dem är identisk med hela fullheten av den enda och osynliga gudomliga naturen. De tre personerna är verkligt skilda från varandra genom de relationer som sätter dem i förhållande till varandra: Fadern föder Sonen, Sonen är född av Fadern, den Helige Ande utgår från Fadern och från Sonen. (KKK 249-256, 266)
49. Hur verkar de tre gudomliga Personerna? De gudomliga personerna kan inte skiljas från varandra när det gäller deras väsen; det kan de heller inte när de verkar. Treenigheten har en och samma verkan. Men i detta enda gudomliga handlande är varje person närvarande i enlighet med sitt eget sätt att existera i Treenigheten. (257-260, 267)
50. Vad betyder det att Gud är allsmäktig? Gud har uppenbarat sig som den Starke, den Mäktige (jfr Ps 24:8-10), för vilken “ingenting är omöjligt” (Lk 1:37). Hans allmakt är allomfattande, hemlighetsfull, och den framträder när han skapar världen ur intet och människan genom sin kärlek, men framför allt i Sonens människoblivande och uppståndelse, i den gåva som består i att han upptar oss till sina barn och i syndernas förlåtelse som han ger oss. Därför riktar kyrkan sin bön till “Gud, allsmäktig och evig”, “omnipotens sempiterne Deus...”. (KKK 268-278)
51. Varför är det viktigt att säga: “i begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos 1:1)? Detta är viktigt därför att skapelsen är grundvalen för allt vad Gud vill göra i sin frälsningsplan; på detta sätt framträder Guds allsmäktiga kärlek och vishet; skapelsen är det första steget i den enda Gudens förbund med sitt folk; den är början på frälsningens historia som når sin höjdpunkt i Kristus; den är ett första svar på de grundläggande frågor som människorna ställer om sitt ursprung och sitt mål. (KKK 279-289, 315) 52. Vem har skapat världen? Fadern, Sonen och den Helige Ande är världens enda och odelbara princip, även om världens skapelse på ett särskilt sätt anses tillkomma Gud, Fadern. (KKK 290-292,316)
53. Varför har världen skapats? Världen har skapats till Guds ära. Han har velat uppenbara och dela med sig av sin godhet, sanning och skönhet. Det yttersta målet för skapelsen är att Gud, i Kristus, skall vara allt i alla (jfr 1 Kor 15:28), till sitt eget förhärligande och för vår salighet. (KKK 293-294, 319)
54. Hur har Gud skapat världsalltet? Gud har skapat världen i frihet med vishet och kärlek. Världen är inte ett resultat av en nödvändighet, den har heller inte kommit till av ett blint öde eller av en slump. Gud har “av intet” (ex nihilo, 2 Mack 7:28) skapat en ordnad och god värld, som han är oändligt överlägsen. Gud upprätthåller sin skapelses existens och bistår den, han ger den förmåga att handla och leder den fram till sin fulländning, genom sin Son och den Helige Ande. (KKK 295-301, 317-320)
55. Vad innebär Guds försyn? Guds försyn innebär de rådslut varigenom Gud leder sina skapade varelser fram till den fullkomlighet som han har kallat dem till. Gud är den suveräne upphovsmannen till sin plan. Men för att förverkliga den använder han sig också av sina skapade varelser som sina medarbetare. Samtidigt ger han dessa värdigheten att handla själva, att vara orsaker till andra varelser, ting och händelser. (KKK 302-306, 321)
56. Hur samverkar människan med Guds försyn? Åt människan ger Gud gåvan och kravet - i respekt för hennes frihet - att samarbeta med honom genom sina handlingar, sina böner men också med sina lidanden, i det att han i henne framkallar vilja och gärning att förverkliga hans syfte (jfr Fil 2:13). (KKK 307-308, 323)
57. Om Gud är allsmäktig, hur kan då det onda finnas? På denna fråga som är lika smärtsam som hemlighetsfull kan bara den kristna tron i sin helhet ge ett svar. Gud är inte på något sätt, vare sig direkt eller indirekt, orsak till det onda. Han lyser upp det ondas mysterium i sin Son, Jesus Kristus, som har dött och uppstått för att besegra det stora moraliskt onda, som är synden i människorna och som är roten till allt annat ont. (KKK 309-310, 324, 400)
58. Varför tillåter Gud det onda? Tron lär oss att Gud aldrig skulle tillåta det onda om inte det goda skulle vinnas ur det onda. Gud har redan på ett underbart sätt förverkligat detta vid Kristi död och uppståndelse. Just genom det allra största onda, moraliskt sett, mordet på hans Son, har han låtit det allra högsta goda träda fram, Kristi förhärligande och vår återlösning.(KKK 311-314,324)
Himlen och jorden 59. Vad har Gud skapat? Den heliga Skrift säger: “I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” (1 Mos 1:1). Kyrkan förkunnar i sin trosbekännelse att Gud är alltings skapare, av allt vad synligt och osynligt är: av alla andliga och materiella varelser, dvs av änglarna och den synliga världen, särskilt människan. (KKK 325-327)
60. Vad är änglarna? Änglarna är rent andliga varelser, de har ingen kropp, de är osynliga och odödliga, de är personliga varelser utrustade med förnuft och vilja. De skådar oupphörligt Gud ansikte mot ansikte, de förhärligar honom, de tjänar honom och är hans sändebud för att uppfylla frälsningsuppdraget för alla människor. (KKK 328-333, 350-351)
61. På vilket sätt är änglarna närvarande i kyrkans liv? Kyrkan förenar sig med änglarna för att tillbe Gud, hon ber om deras bistånd, och några av dem kommer hon ihåg i sin liturgi. (KKK 334-336, 332)
62. Vad lär Bibeln om skapelsen av den synliga världen? Med berättelsen om skapelsens “sex dagar” låter Skriften oss få kunskap om det skapades värde och att det har som mål att lovprisa Gud och tjäna människan. Allt skapat har Gud som upphov till sin existens, från honom tar det emot sin egen godhet och fullkomning, sina egna lagar och sin egen ställning i världsalltet. (KKK 337-344)
63. Vilken är människans plats i skapelsen? Människan är den synliga skapelsens höjdpunkt, eftersom hon är skapad till Guds avbild och likhet. (KKK 343-344, 353)
64. Vilken sorts förbindelse finns det mellan de skapade tingen? Mellan de skapade varelserna finns det ett ömsesidigt beroende och en hierarki, som är avsedd av Gud. Samtidigt föreligger det enhet och solidaritet mellan de skapade varelserna, eftersom alla har samma Skapare, är älskade av honom och är inriktade på hans förhärligande. Att respektera de lagar som finns inskrivna i skapelsen och de sammanhang som härrör ur tingens natur är alltså en utgångspunkt för visheten och en grundval för moralen. (KKK 342, 354) 65. Vilket förhållande råder mellan skapelsens och frälsningens verk? Skapelsens verk når sin höjdpunkt i frälsningens ännu större verk. Ja, skapelsen är en början till den nya skapelsen, i vilken den kommer att finna sin fulla mening och sin fulländning. (KKK 345-349)
Människan 66. I vilken mening är människan skapad till “Guds avbild”? Människan är skapad till Guds avbild i den meningen att hon har förmågan att få kunskap om och i frihet att älska sin egen Skapare. Hon är den enda skapade varelse på denna jord som Gud har velat i sig själv och som han har kallat att i insikt och kärlek få del av hans gudomliga liv. Eftersom hon är skapad till Guds avbild har hon värdighet som person: hon är inte något, utan någon, hon kan ge kunskap om sig själv, ge sig själv i frihet och träda i gemenskap med Gud och med andra personer. (KKK 355-358)
67. För vilket ändamål har Gud skapat människan? Gud har skapat allt för människan, men människan är skapad för att lära känna, tjäna och älska Gud, för att i denna värld frambära åt honom hela skapelsen som tacksägelse och upphöjas till livet med Gud i himlen. Endast i det människoblivna Ordets mysterium finner människans mysterium sitt sanna ljus, ty människan var förutbestämd att frambringa avbilden av Guds Son som blivit människa. Denne är den fullkomliga “avbilden av den osynlige Guden” (Kol 1:15). (KKK 358-359, 381)
68. Varför utgör människorna en enhet? Alla människor utgör ett enda människosläkte genom det gemensamma ursprung de har från Gud. Gud har dessutom “av enda människa skapat alla folk” (Apg 17:26). Alla har därför en enda frälsare och är kallade att få del av Guds eviga salighet. (KKK 360-361)
69. Hur bildar själen och kroppen en enhet i människan? Den mänskliga personen är en varelse som på en gång är kroppslig och andlig. I människan utgör anden och materian en enda natur. Denna natur är så djup att kroppen, som är materiell, genom den andliga princip som själen är, blir en mänsklig och levande kropp och får del av den värdighet som består i att vara Guds avbild. (KKK 362-365, 382)
70. Vem ger människan en själ? Den andliga själen kommer inte från föräldrarna, utan skapas direkt av Gud och är odödlig. Då den skiljer sig från kroppen i dödsögonblicket går den inte under; den kommer åter att förena sig med kroppen vid den slutliga uppståndelsen. (KKK 362-365, 366-368, 382) 71. Vilken relation har Gud upprättat mellan man och kvinna? Man och kvinna är skapade av Gud med samma värdighet som mänskliga personer och samtidigt i ömsesidig kompletering, genom att förverkliga manligt och kvinnligt. Gud har avsett den ene för den andra, genom att låta dem bilda en gemenskap. Tillsammans är de också kallade att ge det mänskliga livet vidare genom att i äktenskapet bli ett kött med varandra ( jfr 1 Mos 2:24) och råda över jorden som Guds “förvaltare”. (KKK 369-373, 383)
72. Vilket var enligt Guds plan människans ursprungliga tillstånd? Genom att skapa man och kvinna hade Gud gjort dem delaktiga av sitt eget gudomliga liv, i helighet och rättfärdighet. Enligt Guds plan skulle människan varken ha behövt lida eller dö. Dessutom rådde fullkomlig harmoni i människan själv, mellan skapad varelse och Skapare, mellan man och kvinna, liksom mellan det första människoparet och hela skapelsen. (KKK 374-379, 384)
Fallet 73. Hur uppfattar man syndens verklighet? Synden finns närvarande i människans historia. Denna verklighet blir helt uppenbar först i ljuset av Guds uppenbarelse och framför allt i det ljus som kommer från Kristus, allas frälsare, som har låtit nåden flöda över just där synden var som störst. (KKK 385-389)
74. Vad menas med änglarnas fall? Med detta uttryck antyds det att Satan och de andra demoner som Skriften och kyrkans tradition talar om, från änglar, skapade som goda av Gud, förvandlades till onda andar därför att de i ett fritt och oåterkalleligt val sade nej till Gud och hans rike och därmed blev upphov till helvetet. De försöker att få med människan i sitt uppror mot Gud; men Gud proklamerar i Kristus sin säkra seger över den Onde. (KKK 391-395, 414)
75. I vad består människans första synd? Människan frestades av djävulen och lät i sitt hjärta förtroendet kvävas för sin Skapare. Genom att vara olydig mot honom ville hon vara “som Gud” utan Gud och inte som Gud ville (jfr 1 Mos 3:5). Så har Adam och Eva omedelbart för sig själva och för alla sina efterkommande förlorat helighetens och rättfärdighetens ursprungliga nåd. (KKK 396-403, 415-417)
76. Vad är arvsynd? Arvsynden i vilken alla människor föds, är det tillstånd som präglas av att vara berövad den ursprungliga heligheten och rättfärdigheten. Det är fråga om synd som vi “ådragit oss” men inte “begått”; det är ett tillstånd som man föds till och inte en personlig handling. På grund av alla människors enhetliga ursprung ges den vidare åt alla Adams efterkommande genom den mänskliga naturen, “inte genom imitation utan genom fortplantning”. Denna överföring förblir ett mysterium som vi inte helt förstår. (KKK 404, 419)
77. Vilka andra följder framkallas av arvsynden? Till följd av arvsynden skadas människonaturen i sina naturliga krafter, även om den inte är helt och hållet fördärvad. Den är underkastad okunnighet, lidande, dödens makt och är benägen till synd. Denna benägenhet kallas “begärelse”. (KKK 405-409, 418)
78. Vad gjorde Gud efter den första synden? Efter det första fallet översvämmades världen av synden, men Gud överlämnade inte människan i dödens våld utan förutsade tvärtom på ett hemlighetsfullt sätt - i “protoevangeliet” (1 Mos 3:15) - att det onda skulle besegras och människan lyftas upp från sitt fall. Det är den första förkunnelsen om Messias, Återlösaren. Därför skall fallet komma att rent av kallas den lyckliga skulden, “som som blev inlöst av en sådan Återlösare” (påskvakans liturgi). (KKK 410-412, 420) ANDRA KAPITLET 79. Vilket är det glada budskapet för människan? Detta glada budskap handlar om Jesus Kristus, “den levande Gudens Son” (Mt 16:16), den korsfäste och uppståndne. På kung Herodes och kejsar Augustus tid har Gud uppfyllt sina löften till Abraham och hans efterkommande genom att sända sin Son, “född av en kvinna och född att stå under lagen för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt” (Gal 4:4-5). (KKK 422-424)
80. Hur sprids detta glada budskap? Från första början hade de första lärjungarna en brinnande längtan efter att förkunna Jesus Kristus, för att leda alla fram till tron på honom. Också i dag föds längtan efter att förkunna evangeliet och undervisa om det ur den kärleksfulla kunskapen om Kristus, dvs att i hans person avslöja hela Guds plan och få mänskligheten att träda i förbindelse med honom. (KKK 425-429)
“OCH PÅ JESUS KRISTUS HANS ENFÖDDE SON, VÅR HERRE” 81. Vad betyder namnet “Jesus”? Namnet “Jesus” som nämndes av ängeln vid bebådelsen betyder “Gud frälser”. Det uttrycker Jesu identitet och hans sändning, “ty han skall frälsa sitt folk från deras synder” (Mt 1:21). Petrus framhåller att “ingenstans under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:12). (KKK 430-435, 452)
82. Varför kallas Jesus “Kristus”? “Christos” på grekiska, “Messias (Maschiah)” på hebreiska betyder “den Smorde”. Jesus är Kristus därför att han har helgats av Gud, smord av den Helige Ande för sin frälsande sändning. Han är den Messias som Israel väntade på, sänd av Fadern i världen. Jesus har tagit emot Messias-titeln, men han har närmare bestämt dess innebörd: Han “har stigit ner från himlen “ (Joh 3:13), han blev korsfäst och sedan uppstod han; han är Guds lidande tjänare, som “ger sitt liv till lösen för många” (Mt 20:28). Ur namnet Kristus har benämningen kristna kommit till oss. (KKK 436-440, 453)
83. I vilken mening är Jesus “Guds enfödde Son”? Jesus är Guds enfödde Son i unik och fullkomlig mening. Vid Jesu dop och hans förklaring kallar Faderns röst Jesus sin “älskade Son”. Då Jesus framställer sig själv som Sonen som “känner Fadern” (Mt 11:27) framhåller han sin enastående och eviga relation till Gud, sin Fader. Han är Guds enfödde Son (jfr 1 Joh 2:23), den andra personen i Treenigheten. Han står i centrum för apostlarnas förkunnelse: apostlarna har sett “hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen får av sin Fader” (Joh 1:14). (KKK 441-445, 454)
84. Vad betyder titeln “Herre”? I Bibeln betecknar denna titel vanligtvis Gud, Härskaren. Jesus använder den på sig själv och uppenbarar sitt gudomliga herravälde genom sin makt över naturen, demonerna, synden och döden, framför allt i sin uppståndelse. De första kristna trosbekännelserna förkunnar att makten, äran och härligheten som tillhör Gud, Fadern, också tillkommer Jesus. Gud “har gett honom det namn som står över alla andra namn” (Fil 2:11). Han är världens och historiens Herre, den ende som människan helt och hållet kan anförtro sin egen personliga frihet. (KKK 446-451,455)
“JESUS KRISTUS BLEV AVLAD AV DEN HELIGE ANDE 85. Varför blev Guds Son människa? Guds Son antog en mänsklig kropp i jungfru Marias sköte genom den Helige Ande, för oss människor och för vår frälsnings skull, eller - med andra ord - för att försona oss syndare med Gud; för att låta oss få kunskap om hans oändliga kärlek; för att vara vår förebild i helighet; för att “göra oss delaktiga av gudomlig natur” (2 Pet 1:4). (KKK 456-460)
86. Vad betyder begreppet “inkarnation”?
Kyrkan kallar det mysterium som utgörs av den förundransvärda föreningen mellan den gudomliga och mänskliga naturen i det gudomliga Ordets enda person för “inkarnationen”. För att förverkliga vår frälsning blev Guds Son “kött” (jfr Joh 1:14) och blev därigenom verkligen människa. Tron på inkarnationen är det som präglar den kristna tron och skiljer ut den från andra trosuppfattningar. (KKK 461-463, 483)
87. Hur är Jesus Kristus sann Gud och sann människa? Jesus är på ett oskiljaktigt sätt sann Gud och sann människa, i hans gudomliga persons enhet. Han, Guds Son, “född och icke skapad, av samma väsen som Fadern” blev människa, vår broder, utan att därför upphöra att vara Gud, vår Herre. (KKK 464-467, 469)
88. Vad lär konciliet i Kalcedon (år 451) om detta? Konciliet i Kalcedon lär och bekänner “en och samme Son, vår Herre Jesus Kristus, fullkomlig i sin gudom och fullkomlig i sin mänsklighet, som består av en förnuftig själ och en kropp. Till sin gudom är han av ett och samma väsen som Fadern, och till sin mänsklighet är han av ett och samma väsen som vi, ‘lik oss i allt utom i synd’ (Heb 4:15). Han föddes av Fadern före all tid när det gäller hans gudom, och i dessa yttersta dagar föddes han när det gäller hans mänsklighet av jungfru Maria, Guds Moder.” (KKK 467)
89. Hur uttrycker kyrkan inkarnationens mysterium? Hon uttrycker det genom att framhålla att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa, med två naturer, den mänskliga och den gudomliga. Och när det gäller Jesu mänsklighet skall allt - under, lidande, död - tillskrivas hans gudomliga person som handlar genom den mänskliga natur den har antagit. (KKK 464-469, 479-481)
90. Hade Guds Son, som blev människa, en själ med mänsklig kunskap? Guds Son har antagit en mänsklig kropp besjälad av en förnuftig mänsklig själ. Med sin mänskliga intelligens har Jesus lärt sig mycket av erfarenhet. Men också som människa hade Guds Son intim och omedelbar kunskap om Gud, sin Fader. Han trängde också in i människornas hemliga tankar och hade full insikt i de eviga planer som han kom för att uppenbara. (KKK 470-474, 482)
91. Hur kom de två viljorna i det människoblivna Ordet överens? Jesus har en gudomlig och en mänsklig vilja. I sitt jordiska liv har Guds Son velat det han på gudomligt sätt beslutat med Fadern och Sonen för vår frälsning. Kristi mänskliga vilja åtlyder utan motsägelse eller motsträvighet den gudomliga viljan eller är snarare underordnad denna. (KKK 475, 482) 92. Hade Kristus en verklig mänsklig kropp? Jesus har antagit en verklig mänsklig kropp genom vilken den osynlige Guden gjorde sig synlig. Därför kan Kristus framställas och vördas i heliga bilder. (KKK 476-477)
93. Vad betyder Jesu Hjärta? Jesus har känt och älskat oss med ett mänskligt hjärta. Hans hjärta, genomborrat för vår frälsnings skull, är symbol på denna oändliga kärlek, med vilken han älskar Fadern och varje människa. (KKK 478)
94. “Avlad av den Helige Ande” - vad menas med detta uttryck? Därmed menas att jungfru Maria har tagit emot Guds evige Son i sitt sköte genom den Helige Ande och utan medverkan av någon man: “Den Helige Ande skall komma över dig” (Lk 1:35) sade ängeln till henne vid bebådelsen. (KKK 484-486)
95. “...född av jungfrun Maria”: varför är Maria verkligen Guds Moder? Maria är verkligen Guds Moder därför att hon är Jesu moder (Joh 2:1; 19:25). Ja, den som avlades av den Helige Ande och i sanning blev hennes son, är Faderns evige Son. Han är Gud själv. (KKK 495, 509)
96. Vad betyder den “obefläckade avlelsen”? Gud har utan förskyllan utvalt Maria från all evighet för at hon skulle bli hans Sons moder; för att utföra ett sådant uppdrag blev hon obefläckat avlad. Det betyder att hon genom Guds nåd och genom att Gud i förväg tillräknade henne Jesu Kristi förtjänster blev bevarad från arvsynden ända från sin avlelse, sin tillkomst i moderlivet. (KKK 487-492, 508)
97. Vilken är Marias medverkan i Guds frälsningsplan? Genom Guds nåd har Maria bevarats obefläckad från all personlig synd under hela sin existens. Hon är den som är “högt benådad”, full av nåd (Lk 1:28), hon är den “fullkomligt heliga”. När ängeln förkunnar för henne att hon skall låta den “Högstes Son” (Lk 1:32) se ljuset, ger hon i frihet sitt samtycke i “trons lydnad” (Rom 1:5). Maria ger sig helt och hållet åt sin son Jesus, åt hans person och hans verk, hon omfattar och tar med hela sin mänskliga själ emot den gudomliga frälsningsviljan. (KKK 493-494, 508-511)
98. Vad betyder Jesu avlelse av en jungfru (jungfrufödelsen)? Den betyder att Jesus kom till i jungfruns sköte enbart genom den Helige Andes makt, utan ingripande av en människa. Han är till sin gudomliga natur den himmelske Faderns Son och till sin mänskliga natur Marias son, men helt och hållet Guds Son i två naturer, eftersom det i honom finns en enda person, den gudomliga. (KKK 496-498, 303) 99. I vilken mening är Maria “alltid jungfru”? I den meningen att hon “förblev jungfru när hennes son kom till i hennes moderliv, hon var jungfru vid födelsen, hon var havande jungfru, jungfrumoder, alltid jungfru” (S:t Augustinus). När evangelierna därför talar om “Jesu bröder och systrar” rör det sig om Jesu närmaste släktingar. På detta sätt uttrycker man sig i Bibeln. (KKK 499-507, 510-511)
100. På vad sätt är Marias moderskap universellt? Maria har en enda son, Jesus, men i honom utsträcks hennes andliga moderskap till alla människor, som han har kommit för att frälsa. Uthållig i sin lydnad vid den nye Adams, Jesu Kristi, sida är Jungfrun den nya Eva, allt levandes sanna moder, som med en moders kärlek medverkar vid deras födelse och deras fostran i nådens ordning. Som jungfru och moder är Maria en bild av kyrkan, hon förverkligar den på det mest fullkomliga sätt. (KKK 501-507, 511)
101. I vilken mening är hela Kristi liv mysterium? Hela Kristi liv är en uppenbarelse-händelse. Det som är synligt i Kristi liv leder fram till hans osynliga mysterium, framför allt till det mysterium som utgörs av att han är Guds Son: “Den som ser mig, ser Fadern” (Joh 14:19). Dessutom är hela Kristi liv - även om frälsningen fullbordas på korset och i uppståndelsen - frälsningsmysterium, eftersom allt vad Jesus har gjort, sagt och lidit hade som mål att frälsa den fallna människan och återföra henne till hennes kallelse att vara Guds son eller dotter. (KKK 512-521, 561-562)
102. Vilka var förberedelserna för Jesu mysterier? Framför allt var det fråga om ett långvarigt hopp och en förväntan som sträckte sig genom många århundraden; vi återupplever detta under adventstidens liturgi. Förutom det dunkla hopp som Gud låtit tränga in i hedningarnas hjärtan förberedde han sin Sons ankomst genom det gamla förbundet, fram till Johannes Döparen, som är den siste och störste av profeterna. (KKK 522-524)
103. Vad lär evangeliet om Jesu födelses och barndoms mysterier? Vid Jesu födelse, julen, framträder himlens härlighet i ett litet barns svaghet; Jesu omskärelse är tecken på hans tillhörighet till det judiska folket och en föraning om vårt dop; Epifania innebär att Messiaskungen i Israel träder fram och uppenbarar sig för alla folk; i hans framträdande i templet, i Symeon och Hanna, är det hela Israels förväntan som kommer sin Frälsare till mötes; flykten till Egypten och mordet på de oskyldiga barnen förkunnar att hela Jesu Kristi liv skall stå under förföljelsens tecken; hans återkomst från Egypten påminner om Israels uttåg därifrån och framställer Jesus som den nye Mose; det är han som är den sanne och definitive befriaren. (KKK 525-530, 563-564)
104. Vad lär oss Jesu fördolda liv i Nasaret? Under Jesu fördolda liv förblir han i ett vanligt människolivs tystnad. Han låter oss på detta sätt vara i gemenskap med honom i den helighet som utformas i ett vanligt dagligt liv genomvävt av bön, enkelhet, arbete och kärlek i familjen. Hans underordning under Maria och Josef, sin fosterfar, är en bild av hans lydnad som Son till sin himmelske Fader. Maria och Josef tar emot Jesu mysterium med sin tro utan att alltid förstå det. (KKK 533-534, 564)
105. Varför tar Jesus emot dopet till syndernas förlåtelse och omvändelse (jfr Lk 3)? Han gör det för att påbörja sitt offentliga liv och ge en föraning om det “dop” som kommer att äga rum i hans död: han accepterar på detta sätt, fast han är utan synd, att räknas bland syndarna, han, “Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Fadern förkunnar att han är hans “älskade Son” (Mt 3:17), och den Helige Ande sänker sig ned över honom. Jesu dop är förebilden för vårt eget dop. (KKK 535-537, 565)
106. Vad uppenbarar Jesu frestelser i öknen? Jesu frestelser i öknen upprepar Adams frestelse i paradiset och Israels frestelser i öknen. Satan frestar Jesus när det gäller lydnaden för det uppdrag han fått sig ålagt av Fadern. Kristus, den nye Adam, står emot frestelserna och förkunnar med sin seger också sin seger i lidandet, som är det högsta uttrycket för den lydnad han som Son erbjuder sin Fader. Kyrkan förenar sig med detta mysterium särskilt under den kyrkoårstid vi kallar för Fastan. (KKK538-540,566)
107. Vem inbjuds att få del av Guds rike, förkunnat och förverkligat av Jesus? Jesus inbjuder alla människor att träda in i Guds rike. Också den värste syndare kallas att omvända sig och ta emot Faderns oändliga barmhärtighet. Riket träder fram redan här på jorden för dem som tar emot det med ett ödmjukt hjärta. Det är för dem som dess hemligheter uppenbaras. (KKK 541-546, 567).
108. Varför uppenbarar Jesus Guds rike med tecken och under? Jesus ledsagar sitt ord med tecken och under för att Guds rike är närvarande i honom, Messias. Även om han botar några personer har han inte kommit för att avskaffa allt som plågar oss här nere på jorden utan framför allt för att befria oss från slaveriet under synden. Utdrivningen av de onda andarna förkunnar att hans kors skall hemföra segern över “denna världens furste”(Joh 12:31) (KKK 547-550, 567)
109. Vilken auktoritet ger Jesus åt sina apostlar i Gudsriket? Jesus utväljer de Tolv, framtida vittnen om hans uppståndelse, och han gör dem delaktiga av sin sändning och sin auktoritet för att undervisa, förlåta synder, bygga upp och styra kyrkan. I detta kollegium tar Petrus emot “himmelrikets nycklar” (Mt 16:19) och intar den främsta platsen, med uppdraget att bevara tron i dess integritet och att styrka sina bröder. (KKK 551-553, 567)
110. Vilken betydelse har Kristi förklaring? Vid förklaringen uppenbarar sig främst Treenigheten: “Fadern i rösten, Sonen i människan, Anden i det lysande molnet” (S:t Thomas av Aquino). Jesus betonar i samtalet med Mose och Elia sitt”uttåg ur världen” (Lk 9:31) och visar att han når sin härlighet genom att stiga upp på korset; han ger en försmak av sin uppståndelse och sin ärorika återkomst, som ”skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet” (Fil 3:21).(KKK 554-556, 568)
111. Hur gick det messianska intåget i Jerusalem till? Vid den bestämda tiden beslöt Jesus att gå till Jerusalem för att gå in i sitt lidande, dö och uppstå. Såsom Messiaskung visar han sitt rikes ankomst och tågar in i sin stad på ryggen av ett åsnesto. Han tas emot av de små, vilkas hyllningsrop upprepas i mässans Sanctus: Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Hosianna (fräls oss)” (Mt 21:9). Kyrkans liturgi börjar Stilla veckan med att fira detta intåg i Jerusalem. (KKK 557-560, 569-570)
“JESUS KRISTUS LED UNDER PONTIUS PILATUS, 112. Vilken betydelse har Jesu Kristi påskmysterium? Kristi påskmysterium, som omfattar hans lidande, död och uppståndelse och förhärligande, är den kristna trons centrum därför att Guds frälsningsvilja en gång för alla har gått i uppfyllelse genom hans Sons, Jesu Kristi, död som ger oss frälsning. (KKK 571-573)
113. Vilka anklagelser ledde till domen över Jesus? Några ledare i Israel anklagade Jesus för att handla mot lagen, mot templet i Jerusalem och framför allt mot tron på den enda Guden, eftersom han ju förkunnade att han var Guds Son. De överlämnade honom därför till Pilatus för att denne skulle döma honom till döden. (KKK 574-576)
114. Hur förhöll sig Jesus i förhållande till Israels lag? Jesus avskaffade inte lagen som Gud gav åt Mose på Sinai berg, utan förde den till dess fulländning och gav den dess definitiva tolkning. Han är den gudomlige lagstiftaren som helt och hållet uppfyller denna lag. Dessutom frambär han, den trogne tjänaren, med sin försoningsdöd det enda offer som kan sona alla “överträdelser som begåtts av människorna under det förra förbundet” (Hebr 9:15). (KKK 577-582, 592)
115. Hur förhöll sig Jesus till Jerusalems tempel? Jesus anklagades för att vara fientligt inställd till templet. I stället vördade han det som sin “Faders hus” (Joh 2:16), och höll där en betydande del av sin undervisning. Men han förutsade också dess förstörelse, i förhållande till sin egen död, och framställde sig själv som Guds slutliga boning bland människorna. (KKK 583-586, 593) 116. Har Jesus förnekat Israels tro på Gud, den ende, Frälsaren? Jesus har aldrig förnekat tron på en enda Gud: Inte heller då han fullgjorde den mest gudomliga av alla gärningar, som fullbordade alla messianska löften och uppenbarade honom som jämställd med Gud: när han förlät människor deras synder. Jesu krav på människor att tro på honom och omvända sig leder fram till Stora rådets tragiska brist på förståelse; det ansåg honom skyldig till döden eftersom han enligt deras uppfattning var en hädare. (KKK 587-591, 594)
117. Vem bär ansvaret för Jesu död? Jesu lidande och död kan inte utan vidare tillräknas vare sig alla de judar som levde på hans tid eller andra judar som levde efteråt och i andra trakter. Varje enskild syndare, alltså varje människa, är i själva verket orsak till och medel för Frälsarens lidande, och värre skyldiga är de - framför allt om de är kristna - som många gånger återfaller i synd eller söker njutning i laster. (KKK 595-598)
118. Varför är Kristi lidande en del av Guds plan? För att försona människorna med sig, som var hemfallna åt döden, tog Gud det kärleksfulla initiativet att sända sin Son för att denne skulle gå i döden för syndarna. Jesu död, förutsagd i Gamla testamentet, framför allt som den lidande Tjänarens offer, skedde “i enlighet med Skrifterna”. (KKK 599-605, 619)
119. Hur frambar Jesus sig själv som offergåva åt Fadern? Hela Kristi liv är en frivillig offergåva åt Fadern för att fullborda dennes frälsningsplan. Han ger “sitt liv till lösen för många” (Mk 10:45), och på detta sätt försonar han hela mänskligheten med Gud. Hans lidande och död visar hur hans mänskliga natur blir ett fritt och fullkomligt verktyg för den gudomliga kärlek som vill alla människors frälsning. (KKK 606-609, 619)
120. Hur uttrycks vid den sista måltiden Jesu frambärande av sig själv som offergåva? Vid den sista måltiden med apostlarna kvällen före sitt lidande föregriper, dvs betecknar och förverkligar Jesus i förväg frambärandet av sig själv: “Detta är min kropp som blir offrad för er”, “detta är mitt blod, som blir utgjutet för er” (Lk 22: 19-20). Samtidigt instiftar han eukaristin som “minne” (1 Kor 11:25), åminnelsehandling, av sitt offer och gör sina apostlar till det nya förbundets präster. (KKK 610-611, 621)
121. Vad händer vid dödsångesten i Getsemane-trädgården? Trots den förfäran som döden framkallar i hans mänskliga fullkomligt rena och heliga natur som är “livets upphov” (Apg 3:15), förenar sig Guds Sons mänskliga vilja med Faderns vilja: för att frälsa oss går Jesus med på att bära våra synder i sin kropp “och var lydig ända till döden” (Fil 2:8). (KKK 612)
122. Vilka är verkningarna av Jesu offer på korset? Jesus har frivilligt burit fram sitt liv som ett soningsoffer, vilket innebär att han har försonat våra synder genom sin fullkomliga kärleks lydnad ända till döden. Denna Guds Sons kärlek “ända till slutet” (Joh 13:1) försonar Fadern med hela mänskligheten. Kristi påskoffer återlöser alltså människorna på ett enastående, fullkomligt och slutgiltigt sätt och öppnar vägen till gemenskap med Gud. (KKK 613-617, 622-623)
123. Varför kallar Jesus sina lärjungar till att bära sitt kors? När Jesus kallar sina lärjungar att “ta sitt kors och följa” honom (Mt 16:24) vill han förena just dem som främst gagnas av hans offer med detta. (KKK 618)
124. I vilket tillstånd befann sig Jesu kropp i graven? Kristus har erfarit en verklig död och en verklig begravning. Men gudomlig kraft bevarade hans kropp från förgängelse. (KKK 624-630)
“JESUS KRISTUS STEG NED I DÖDSRIKET, 125. Vad menas med “dödsriket” till vilket Jesus steg ned? “Dödsriket” - som inte är detsamma som de fördömdas “helvete” - är det tillstånd som alla de döda - rättfärdiga eller onda - som dött före Kristus befann sig i. Med den själ som är förenad med hans gudomliga person kom Jesus till de rättfärdiga i dödsriket som sedan århundraden där väntade på sin frälsare för att nå fram till skådandet av Gud. Efter det att han med sin död hade besegrat döden och “dödens herre, djävulen” (Heb 2:14) befriade han de rättfärdiga som väntade på sin frälsare och öppnade himlens portar för dem. (KKK 632-637)
126. Vilken ställning intar Kristi uppståndelse i vår tro? Jesu uppståndelse är höjdpunkten av vår tro på Kristus och utgör tillsammans med korset en väsentlig del av påskmysteriet. (KKK 631, 638)
127. Vilka “tecken” vittnar om Jesu uppståndelse? Förutom det väsentliga tecken som utgörs av den tomma graven vittnar kvinnorna om Jesu uppståndelse; de var de första att möta Jesus, och de berättade för lärjungarna om vad som inträffat. Jesus visade sig sedan “för Kefas (Petrus), och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle” (1 Kor 15-5-6) och även för andra. Apostlarna har inte kunnat hitta på uppståndelsen, eftersom den föreföll dem orimlig: ja, Jesus förebrådde dem också deras otro. (KKK 630-644, 656-657)
128. Varför är uppståndelsen samtidigt en händelse som överskrider tidens och rummets gränser? Även om uppståndelsen är en historisk händelse, som kan fastställas och har omvittnats genom tecken och vittnesbörd, så överstiger och överträffar den historien som ett trons mysterium eftersom den innebär att Kristi mänskliga natur går in i Guds härlighet. Därför visade sig Kristus inte för världen, utan för sina lärjungar, och gjorde dem till sina vittnen inför folket. (KKK 647, 656-657) 129. I vilket tillstånd befinner sig Jesu uppståndna kropp? Kristi uppståndelse är inte en återkomst till det jordiska livet. Hans uppståndna kropp är den som korsfästes och bär tecknen på sitt lidande, men den deltar nu i det gudomliga livet med de egenskaper som en uppstånden och förhärligad kropp har. Därför är den uppståndne Jesus suveränt fri att visa sig för sina apostlar hur och var han vill och i vilka former han önskar. (KKK 645-646)
130. Hur är uppståndelsen ett verk av den heliga Treenigheten? Kristi uppståndelse är ett Guds verk som överskrider den förnimbara världens gränser. De tre personerna verkar tillsammans det som utmärker dem: Fadern visar sin makt; Sonen “tar tillbaka” det liv som han frivilligt har burit fram som ett offer (jfr Joh 10:17) genom att åter förena sin själ med sin kropp, som Anden gör levande och förhärligar. (KKK 648-650)
131. Vilken är uppståndelsens mening och betydelse för frälsningen? Uppståndelsen är inkarnationens höjdpunkt. Den bekräftar Kristi gudom, liksom för övrigt allt vad han gjorde och lärde, och förverkligar alla Guds löften som har avlagts för att vara oss till gagn. Dessutom är den Uppståndne, segrare över synd och död, utgångspunkt och grund för vår rättfärdiggörelse och uppståndelse; från och med uppståndelsens ögonblick får vi den nåd som består i att vi blivit antagna som Guds söner och döttrar. Denna nåd ger oss verkligen del av Guds ende Sons liv; och sedan kommer den, vid tidernas slut, att låta vår kropp uppstå. (KKK 651-655, 658)
“JESUS STEG UPP TILL HIMLEN 132. Vad innebär Kristi himmelsfärd? Kristus visade sig under fyrtio dagar för apostlarna på ett sätt som kännetecknar en vanlig mänsklig natur, något som dolde hans härlighet som uppstånden från de döda. Men därefter steg han upp till himlen och sitter på Faderns högra sida. Han är Herren som med sin mänskliga natur härskar i Guds Sons eviga härlighet och ber oupphörligt för oss hos Fadern. Han sänder oss sin Ande och ger oss hopp om att en gång få förenas med honom. Han har berett rum åt oss. (KKK 659-667)
“DÄRIFRÅN SKALL HAN ÅTERKOMMA 133. Hur härskar Herren Jesus nu? Den förhärligade Kristus, Herre över kosmos och historien, huvud för sin kyrka, blir på ett hemlighetsfullt sätt kvar på jorden, där hans rike redan är närvarande som ett frö och en början i kyrkan. En dag skall han återkomma i härlighet, men vi känner inte till tidpunkten för hans ankomst. Därför lever vi i vaksamhet och ber: “Kom, Herre Jesus!” (Upp 22:20). (KKK 668-674, 680)
134. Hur kommer Herrens återkomst att bli verklighet? Efter en sista omvälvning av denna värld som förgår, kommer Kristi ärorika ankomst att äga rum: den för med sig Guds slutgiltiga triumf, Herrens definitiva närvaro och den yttersta domen. Så kommer Guds rike att nå sin fulländning. (KKK 675-677, 680)
135. Hur skall Kristus döma levande och döda? Kristus skall döma med den makt han förvärvat som världens Frälsare. Han har kommit för att rädda människorna. Alla hjärtans hemligheter skall avslöjas, liksom varje enskild människas beteende mot Gud och sin nästa. Varje människa skall få liv i överflöd eller bli fördömd för evigt till följd av sina gärningar. Så skall “Kristi fullhet” (Ef 4:13) bli verklighet, och i denna skall “Gud bli allt, överallt” (jfr 1 Kor 15:28). (KKK 678-679, 681-682)
TREDJE KAPITLET “JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE” 136. Vad menar kyrkan då hon bekänner: “Jag tror på den Helige Ande”? Att tro på den Helige Ande är att bekänna den tredje personen i den heliga Treenigheten, den person som utgår av Fadern och Sonen och som “tillbeds och förhärligas med Fadern och Sonen”. Anden är “sänd in i vårt hjärta” (Gal 4:6) för att vi skall ta emot Guds barns nya liv. (KKK 683-686)
137. Varför kan man inte skilja Sonens sändning från Andens? I den odelbara Treenigheten är Sonen och Anden särskilda personer, men oskiljaktiga. Från begynnelsen till tidens slut sänder Fadern också Anden, när han sänder sin Son. Det är Anden som förenar oss med Kristus i tron, för att vi som hans “adoptivbarn” skall kunna kalla Gud för “Fader” (Rom 8:15). Anden är osynlig, men vi känner igen honom när han uppenbarar Ordet för oss och när han verkar i kyrkan. (KKK 687-690, 742-743) 138. Vilka benämningar har den Helige Ande? “Den Helige Ande” är den tredje personens egennamn i den heliga Treenigheten. Jesus kallar honom också Anden - Parakleten (Tröstare, Talesman) och sanningens Ande. Dessutom kallar Nya testamentet honom för Kristi Ande, Herrens Ande, Guds Ande, härlighetens Ande, löftets Ande. (KKK 691-693)
139. Vilka symboler finns för den Helige Ande? Det finns talrika symboler för Anden: det levande vattnet, som flödar fram ur Kristi genomborrade hjärta och sköljer över de döpta; smörjelsen med olja, som är det sakramentala tecknet i konfirmationen; elden som förvandlar det den berör; molnskyn, dunkel eller lysande, i vilken den gudomliga härligheten visar sig; handpåläggningen, i vilken Anden förmedlas; duvan som stiger ned över Kristus och stannar kvar över honom vid hans dop. (KKK 694-701)
140. Vad menas med att “Anden har talat genom profeterna”? Med begreppet profeter avses sådana personer som inspirerats av den Helige Ande att tala i Guds namn. Anden leder profetiorna i Gamla testamentet fram till sin totala fulländning i Kristus, vars mysterium avslöjas i Nya testamentet. (KKK 687-688, 702-706, 743)
141. Vad låter den Helige Ande gå i uppfyllelse i Johannes Döparen? Anden fyller Johannes Döparen, det gamla förbundets siste profet. Under Andens ledning och med hans beröring sänds Johannes “så att Herren får ett folk som är berett” (Lk 1:17) och för att förkunna Kristi, Guds Sons, ankomst: han över vilken han har sett Anden stiga ned och stanna kvar, “den som döper med Helig Ande” (Joh 1:33). (KKK 717-720)
142. Vilket är den Helige Andes verk i Maria? Den Helige Ande fullbordar i Maria Gamla testamentets förberedelser och förväntan inför Kristi ankomst. På ett enastående sätt fyller han henne med nåd och gör hennes jungfrulighet fruktsam, för att låta Guds människoblivne Son kunna se dagens ljus. Han gör henne till moder till “hela Kristus”, dvs till Jesus som huvud och till kyrkan som är hans kropp. Maria är närvarande bland de tolv när Anden inleder de “yttersta tiderna” i och med att kyrkan träder fram. (KKK 721-726, 744)
143. Vilket förhållande råder mellan Anden och Kristus Jesus i hans jordiska sändning? Guds Son är i sin mänsklighet från och med sitt människoblivande genom Andens smörjelse vigd till Messias. Han uppenbarar Anden i sin undervisning och uppfyller så löftet som gavs åt fäderna. Han förmedlar Anden åt sin kyrka i hennes födelsestund när han låter den komma över apostlarna efter sin uppståndelse. (KKK 727-730, 745-746) 144. Vad händer vid pingsthögtiden? Femtio dagar efter sin uppståndelse, vid pingst, utgjuter den förhärligade Jesus Kristus Anden i överflöd och uppenbarar honom som gudomlig person så att den heliga Treenigheten blir fullständigt uppenbarad. Kristi och Andens sändning blir kyrkans sändning. Den är sänd att förkunna och sprida det mysterium, som utgörs av Guds treeniga gemenskap.
145. Vad gör Anden i kyrkan? Anden bygger upp, besjälar och helgar kyrkan: han som är kärlekens Ande återger de döpta den Gudslikhet som gått förlorad på grund av synden och låter dem leva i Kristus, ger dem del av den heliga Treenighetens eget liv. Han sänder dem för att vittna om Kristi sanning och ger dem deras olika uppgifter för att alla skall bära “Andens frukter” (Gal 5:22). (KKK 733-741, 747)
146. Hur verkar Kristus och hans Ande i de troendes hjärtan? Genom sakramenten ger Kristus lemmarna i sin kropp del av sin Ande och Guds nåd som bär det nya livets frukter, i enlighet med Anden. Slutligen är Anden bönens läromästare. (KKK 738-741)
“JAG TROR PÅ DEN HELIGA KATOLSKA KYRKAN” Kyrkan i Guds plan 147. Vad betyder begreppet kyrka? Med detta begrepp avses det folk som Gud kallar samman och förenar från jordens alla ändar för att bilda den församling av dem som genom tron och dopet blir Guds söner och döttrar, Kristi lemmar och den Helige Andes tempel. (KKK 751-752, 777, 804)
148. Vilka andra benämningar och bilder finns för kyrkan i Bibeln? I den heliga Skrift finner vi många bilder som förklarar och utvecklar aspekter på kyrkans mysterium. Gamla testamentet gynnar bilder som är förknippade med Guds folk; Nya testamentet sådana som har att göra med Kristus som huvud för detta folk, som är hans kropp och sådana som är hämtade ur herdens (fårahus, hjord, får) eller jordbrukarens liv (åker, olivträd, vingård) eller från vistelseorten (boning, klippa, tempel) eller familjelivet (brud, moder, familj). (KKK 753-757)
149. Vilket är kyrkans ursprung och vilken är dess fulländning? Kyrkans ursprung och fulländning finner man i Guds eviga plan. Hon förbereddes i det gamla förbundet med utkorelsen av Israel, tecknet på alla länders framtida återförening. Hon grundades av Jesu ord och handlingar och förverkligades framför allt genom hans frälsande död och uppståndelse. Hon trädde sedan fram som frälsningsmysterium genom den Helige Andes utgjutande på pingstdagen. Hon når sin fulländning vid tidens slut som himmelsk församling av alla återlösta.(KKK 758-766, 778)
150. Vilken är kyrkans sändning? Kyrkan är sänd att förkunna och mitt bland folken upprätta Guds rike som påbörjats av Jesus Kristus. Kyrkan är på denna jord fröet och början till detta rike som ger frälsning. (KKK 767-769)
151. I vilken mening är kyrkan mysterium? Kyrkan är mysterium i den mån som en andlig och gudomlig verklighet är närvarande och verkar i hennes synliga verklighet. Denna osynliga verklighet urskiljer man bara med trons ögon. (KKK 770-773, 779)
152. Vad menas med att kyrkan är frälsningens universella sakrament? Därmed menas att hon är tecken och verktyg för hela mänsklighetens försoning och gemenskap med Gud liksom för hela människosläktets enhet. (KKK 774-776, 780)
Kyrkan: Guds folk, Kristi kropp, Andens tempel 153. Varför är Kyrkan Guds folk? Kyrkan är Guds folk därför att det behagade honom att helga och frälsa människorna inte på ett isolerat sätt, utan genom att göra dem till ett enda folk, förenat av Faderns och Sonens och den Helige Andes enhet. (KKK 781, 802-804)
154. Vad karakteriserar Guds folk? Detta folk, som man blir medlem av genom tron på Kristus och dopet, har Gud Fader som sitt ursprung, Jesus Kristus som sitt huvud, Guds barns värdighet och frihet som sin förutsättning, det nya kärleksbudet som sin lag, att vara jordens salt och världens ljus som sitt uppdrag och Guds rike, som redan tagit sin början på jorden, som sitt mål. (KKK 782)
155. I vilken mening deltar Guds folk i Kristi trefaldiga sändning som präst, profet och kung? Guds folk deltar i Kristi prästerliga ämbete därigenom att de döpta helgas av den Helige Ande för att frambära andliga offer; det deltar i hans profetiska ämbete därigenom att de troende med sin övernaturliga trosinsikt på ett ofelbart sätt håller fast vid denna tro, fördjupar den och vittnar om den; Guds folk deltar i hans kungliga ämbete genom att tjäna - dess medlemmar följer Jesus Kristus som trots att han är världsalltets kung gjorde sig till tjänare för alla, framför allt de fattiga och lidande. (KKK 783-786)
156. På vilket sätt är kyrkan Kristi kropp? Genom sin Ande förenar sig den korsfäste och uppståndne Kristus på det mest intima sätt med sina trogna. På detta sätt förenas de som tror på Kristus - i den mån de framför allt är förenade med honom i eukaristin - med varandra i kärlek. Därigenom bildar den en enda kropp, kyrkan, vars enhet förverkligas i mångfalden av lemmar och uppgifter. (KKK 787-791,805-806)
157. Vem är huvud för denna kropp? Kristus “är huvudet för kroppen, för kyrkan” (Kol 1:18). Kyrkan lever av honom, i honom och med honom. Kristus och kyrkan utgör tillsammans “Kristus i sin helhet” (S:t Augustinus); “huvud och lemmar är så att säga en enda mystisk person” (S:t Thomas av Aquino). (KKK 792-795,807) 158. Varför kallas kyrkan Kristi brud? Kyrkan kallas Kristi brud därför att Herren själv har förklarat sig vara “brudgummen” (Mk 2:19), som har älskat kyrkan och förenat sig med henne i ett evigt förbund. Han har utlämnat sig själv för henne, för att rena henne med sitt blod och “helga henne” (jfr Ef 5:26) och göra henne till fruktsam moder för alla Guds barn. Medan begreppet “kropp” belyser “huvudets” enhet med lemmarna låter begreppet “brud” skillnaden mellan de två i en personlig relation framträda med större skärpa. (KKK 796, 808)
159. Varför kallas kyrkan Guds Helige Andes tempel? Kyrkan kallas den Helige Andes tempel därför att denne Ande bor i den kropp som är kyrkan: i hennes huvud och i hennes lemmar. Dessutom bygger han upp kyrkan i kärleken med Guds Ord, sakramenten, dygderna och karismerna (de fria nådegåvorna). (KKK 797-798, 809-810)
160. Vad menas med karismer, de fria nådegåvorna? Karismer är den Helige Andes särskilda gåvor som skänks till enskilda människor för människornas väl, för världens behov och för att bygga upp kyrkan, vars läroämbete skall avgöra om det är fråga om äkta nådegåvor eller ej. (KKK 799-801)
Kyrkan är en enda, helig, katolsk och apostolisk 161. Varför är kyrkan en enda? Kyrkan är en enda eftersom hon som modell har den enda Gudens enhet i de tre personernas trefaldighet; därför att hon som grundare och huvud har Jesus Kristus, som återställer alla folks enhet i en enda kropp; därför att hon som själ har den Helige Ande som förenar alla troende i gemenskapen med Kristus. Hon har en enda tro, ett enda sakramentalt liv, en enda apostolisk succession, ett gemensamt hopp och samma kärlek. (KKK 813-815, 806)
162. Var finns Kristi enda kyrka förverkligad? Kristi enda kyrka, som upprättad och organiserad gemenskap i världen, har sin konkreta existens i (subsistit in) den katolska kyrkan, som styrs av Petri efterföljare och biskoparna i gemenskap med honom. Endast genom henne kan frälsningsmedlen erhållas i hela sin fullhet, därför att Herren har anförtrott alla det Nya förbundets rikedomar enbart åt det apostoliska kollegiet, vars överhuvud är Petrus. (KKK 816, 870)
163. Hur skall man betrakta de kristna som inte är katoliker? I de kyrkor och kyrkliga samfund som har skilt sig från den fulla gemenskapen med den katolska kyrkan finns det många element av helgelse och sanning. Alla dessa goda ting kommer från Kristus och har en dynamisk tendens till att uppnå den katolska enheten. Medlemmarna i dessa kyrkor och samfund har blivit inlemmade med Kristus genom dopet: vi erkänner dem därför som våra bröder och systrar. (KKK 817-819)
164. Hur skall man engagera sig för att främja de kristna enhet? Längtan efter att återupprätta enheten mellan alla krista är en Kristi gåva och en Andens kallelse. Den angår hela kyrkan och yttrar sig i hjärtats omvändelse, bön, broderligt umgänge och teologisk dialog. (KKK 820-822, 866)
165. I vilken mening är kyrkan helig? Kyrkan är helig eftersom den helige Guden är hennes upphov; Kristus har utlämnat sig själv för henne för att helga henne och göra henne till ett helgelsens verktyg; den Helige Ande ger henne liv med kärleken. I kyrkan finns hela fullheten av frälsningens medel. Helighet är varje medlems kallelse och målet för varje aktivitet i henne. Kyrkan håller i sitt inre minnet levande av jungfru Maria och otaliga helgon, som förebilder och förebedjare. Kyrkans helighet är källan till hennes barns helgelse. Dessa erkänner här på jorden alla som syndare i ständigt behov av omvändelse och rening. (KKK 821-830, 867)
166. Varför kallas kyrkan katolsk? Kyrkan är katolsk, dvs universell, därför att Kristus är närvarande i henne: “Där Kristus Jesus är, där är den katolska kyrkan” (Ignatius av Antiochia). Hon förkunnar tron i sin helhet och fullhet; hon bär och förvaltar fullheten av alla medel till frälsning; hon är utsänd till alla folk i alla tider, vilka kulturer de än må tillhöra. (KKK 830-831, 868)
167. Är lokalkyrkan katolsk? Katolsk är varje lokalkyrka (dvs ett stift eller en eparki - motsvarigheten till ett stift i de orientaliska kyrkorna) som består av gemenskapen av sådana kristna vilka är förenade i tro och sakrament med sin biskop vilken är vigd i den apostoliska successionen, och med den romerska kyrkan, som “har ledarskapet i kärleken”. (KKK 832-835) 168. Vem tillhör den katolska kyrkan? Alla människor tillhör på olika sätt eller har en inriktning på Gudsfolkets katolska enhet. Fullt ut inlemmad i den katolska kyrkan är den som har Kristi Ande och är förenad med kyrkan med de band som utgörs av trosbekännelsen, sakramenten, kyrkostyrelsen och gemenskapen. De döpta som inte helt och fullt förverkligar denna katolska enhet har viss gemenskap, om än ofullkomlig, med den katolska kyrkan. (KKK 836-838)
169. Vilken förbindelse har den katolska kyrkan med det judiska folket? Katolska kyrkan erkänner en särskild förbindelse med det judiska folket i och med att Gud utvalde detta folk, först bland alla, till att ta emot sitt ord. “De har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa” (Rom 5:9). Till skillnad från de andra icke-kristna religionerna är den judiska tron redan svar på Guds uppenbarelse i det Gamla förbundet. (KKK 839-840)
170. Vilken förbindelse finns mellan den katolska kyrkan och de icke-kristna religionerna? Det finns en förbindelse, framför allt på grund av hela människosläktets gemensamma ursprung och gemensamma mål. Katolska kyrkan erkänner att allt gott och sant som finns i de andra religionerna kommer från Gud. Det är en utstrålning av hans sanning som kan förbereda människor att ta emot evangeliet och bidra till att främja mänsklighetens enhet i Kristi kyrka. (KKK 841-845)
171. Vad betyder satsen “utanför kyrkan ingen frälsning”? Den betyder att hela frälsningen kommer från Kristus, huvudet, genom kyrkans förmedling, som är hans kropp. Därför kan sådana människor inte bli frälsta som inser att kyrkan är grundad av Kristus och nödvändig för frälsningen men som inte träder in i henne eller inte stannar kvar i henne. Men samtidigt kan tack vare Kristus och hans kyrka sådana människor uppnå evig frälsning som utan egen skuld inte känner till Kristi evangelium och hans kyrka, men uppriktigt söker Gud och under inflytande av nåden bemödar sig om att uppfylla hans vilja som de får kunskap om genom samvetets omdöme och maning. (KKK 846-848)
172. Varför måste kyrkan förkunna evangeliet för hela världen? Det måste hon därför att Kristus har befallt: “Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn” (Mt 28:19). Denna Herrens missionsbefallning har sin källa i Guds eviga kärlek, som har sänt sin Son och hans Ande därför att “han vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:4). (KKK 849-851)
173. På vilket sätt är kyrkan missionerande? Ledd av den Helige Ande fortsätter kyrkan under historiens lopp Kristi egen sändning. Därför skall hon för alla förkunna det glada budskapet som Kristus är upphovsmannen till, genom att följa hans väg, och därvid vara beredda att offra sig själva och till och med vara inställda på att ta på sig martyriet.(KKK 852-856)
174. Varför är kyrkan apostolisk? Kyrkan är apostolisk genom sitt ursprung, ty hon är byggd på “apostlarnas grund” (Ef 2:20); genom sin undervisning, som är apostlarnas egen undervisning; genom sin struktur, eftersom hon undervisas, helgas och styrs ända till Kristi återkomst av apostlarna, tack vare deras efterträdare, biskoparna, i förening med Petri efterträdare. (KKK 857, 869)
175. Vilken är apostlarnas sändning? Ordet apostel betyder “utsänd”. Jesus, Faderns Utsände, kallade tolv män till sig bland sina lärjungar och gjorde dem till apostlar. Han gjorde dem till sin uppståndelses utvalda vittnen och till grundvalar för sin kyrka. Han gav dem i uppdrag att fortsätta hans egen sändning och sade: “Som Fadern har sänt mig, sänder jag er” (Joh 20:21). Han lovade att han skulle vara med dem ända till världens och tidens slut. (KKK 858-861)
176. Vad är den apostoliska successionen? Den apostoliska successionen är överförandet genom vigningens sakrament av apostlarnas sändning och fullmakt till deras efterträdare, biskoparna. På grund av detta överförande förblir kyrkan i tros- och livsgemenskap med sitt ursprung, medan hon under tidernas lopp genom utbredandet av Kristi rike på jorden leder och genomför hela sitt apostolat. (KKK 861-865)
De troende: hierarki, lekmän, gudsvigt liv 177. Vilka är de troende? De troende är personer som inlemmats med Kristus genom dopet och blivit medlemmar i Guds folk. De har i enlighet med sin ställning i detta folk blivit delaktiga av Kristi prästerliga, profetiska och kungliga uppdrag och kallade att förverkliga den sändning som Gud har anförtrott åt kyrkan. Det råder verklig jämlikhet mellan dem när det gäller deras värdighet som Guds barn. (871-872, 934)
178. Vilken struktur har Guds folk? I kyrkan finns det genom gudomlig instiftelse vigda tjänare som har tagit emot vigningens sakrament och utgör kyrkans hierarki. De andra kallas lekmän. Ur både den ena och den andra kategorin kommer troende som på ett särskilt sätt helgar sig åt Gud med löftena som utgörs av de evangeliska råden: kyskhet i celibat, fattigdom och lydnad. (KKK 873)
179. Varför har Kristus instiftat kyrkans hierarki? Kristus har instiftat kyrkans hierarki med uppdraget att ta vård om Guds folk i hans namn, och för detta ändamål har han utrustat den med myndighet. Hierarkin består av vigda ämbetsbärare: biskopar, präster och diakoner. På grund av vigningens sakrament handlar biskoparna och prästerna i utövandet av sitt ämbete i Kristi, huvudets, namn och person; diakonerna tjänar Guds folk i ordets, liturgins och kärleksverksamhetens diakoni (tjänst).(KKK874-877, 935)
180. Hur framträder det kyrkliga ämbetets kollegiala dimension? Enligt de tolv apostlarnas exempel, vilka är utvalda och sända tillsammans av Kristus, är enheten bland medlemmarna i den kyrkliga hierarkin till för att tjäna alla troendes gemenskap. Varje biskop utför sin tjänst som medlem av biskopskollegiet i gemenskap med påven och får därmed med honom del av omsorgen om den universella kyrkan. Prästerna utför sin tjänst i lokalkyrkans prästerskap i gemenskap med sin egen biskop och under hans ledning. (KKK 877)
181. Varför har det kyrkliga ämbetet också personlig karaktär? Det kyrkliga ämbetet har också personlig karaktär därför att var och en i kraft av vigningens sakrament är ansvarig inför Kristus, som har kallat honom personligen och anförtrott honom uppdraget. (KKK 878-880)
182. Vilket är påvens uppdrag? Påven, biskop av Rom och Petri efterföljare, är den ständiga och synliga principen och grundvalen för kyrkans enhet. Han är Kristi ställföreträdare, biskopskollegiets överhuvud och hela kyrkans herde, över vilken han genom gudomlig instiftelse har den fullständiga, högsta, omedelbara och universella ledningsfullmakten. (KKK 881-882, 936-937)
183. Vilket är biskopskollegiets uppdrag? Även biskopskollegiet innehar i gemenskap med påven och aldrig utan honom den högsta och fullständiga ledningen över kyrkan. (KKK 883-885)
184. Hur utformar biskoparna konkret sitt lärouppdrag? Biskoparna har i gemenskap med påven plikten att för alla troende troget och med myndighet förkunna evangeliet i egenskap av autentiska vittnen om den apostoliska tron, utrustade med Kristi myndighet. Genom sin övernaturliga trosinsikt håller Guds folk utan förvanskning fast vid tron under ledning av kyrkans levande läroämbete. (KKK 886-890, 939)
185. När träder läroämbetets ofelbarhet i funktion? Ofelbarheten träder i funktion när den romerske påven i kraft av sin myndighet som kyrkans överste herde, eller biskopskollegiet i gemenskap med påven, framför allt när det är samlat i ett ekumeniskt koncilium, i en definitiv akt förkunnar en lära som avser tron eller moralen, och även när påven och biskoparna i utövningen av sitt ordinarie läroämbete är överens om att lägga fram en lära på ett definitivt sätt. Varje troende skall ta till sig en sådan undervisning i trons lydnad.(KKK 891)
186. Hur utövar biskoparna sin helgelsetjänst? Biskoparna helgar kyrkan genom att förvalta Kristi nåd genom ordets och sakramentens tjänst, framför allt genom eukaristin, och även genom sin bön, sitt exempel och sitt arbete. (KKK 893)
187. Hur utövar biskoparna sitt ledningsuppdrag? Varje biskop har i egenskap av medlem av biskopskollegiet på ett kollegialt sätt omsorg om alla lokalkyrkor och hela kyrkan tillsammans med övriga biskopar och påven. Biskopen som har fått sig anförtrodd en lokalkyrka styr den med den myndighet som härrör ur hans särskilda heliga, ordinarie och omedelbara fullmakt, som han utövar i Kristi, den gode Herdens namn, i gemenskap med hela kyrkan och under ledning av Petri efterföljare. (KKK 894-896)
188. Vilken är lekfolkets kallelse? De troende som är lekmän har sin särskilda kallelse att söka Guds rike genom att upplysa och ordna den timliga verkligheten i enlighet med Guds bud. På detta sätt förverkligar de den kallelse till helighet och apostolat som har utgått till alla döpta. (KKK 897-900, 940)
189. Hur deltar de troende som är lekmän i Kristi prästerliga ämbete? De gör detta genom att frambära - som ett andligt offer “som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus” (1 Pet 2:5), framför allt i eukaristin - sitt eget liv med alla gärningar, böner och apostoliska initiativ, familjelivet och det dagliga arbetet, livets svårigheter som bärs med tålamod och den andliga och kroppsliga trösten och vilan. Så viger sig också lekfolket, män och kvinnor, åt Kristus och ger sig åt honom, de helgas av den Helige Ande och frambär världen åt Gud. (KKK 901-903)
190. Hur deltar de i hans profetiska ämbete? De deltar i detta ämbete genom att allt mer i tro ta emot Kristi ord och förkunna det för världen med vittnesbörd om ett kristet liv och i ord, evangeliserande verksamhet och undervisning i tron. Lekmännens evangeliserande verksamhet blir effektiv på ett alldeles särskilt sätt genom att den utförs i de vanliga omständigheter som världen erbjuder. (KKK 904-907, 942)
191. Hur deltar de i hans kungliga ämbete? Lekmännen deltar i Kristi kungliga ämbete eftersom de av honom har tagit emot förmågan att i sig själva och i världen besegra synden, genom självförnekelse och den helighet de visar i sitt liv. De utför olika uppgifter i gemenskapens tjänst och förser människans och samhällets aktiviteter i tid och rum med moraliskt värde. (KKK 908-913, 943)
192. Vad menas med ett helgat liv, på ett särskilt sätt vigt åt Gud? En sådan livsform är godkänd av kyrkan: den är ett fritt svar på en särskild kallelse från Kristus, med vilken de som är kallade på detta sätt helt och hållet ställer sig till Guds förfogande och strävar fram mot kärlekens fullkomning under den Helige Andes ingivelse. En sådan vigning är präglad av att man rättar sig efter de evangeliska råden. (KKK 914-916, 944)
193. Vad erbjuder denna livsform åt kyrkan? De som lever ett sådant liv, på ett särskilt sätt vigt åt Gud, deltar i kyrkans sändning genom fullständig hängivelse åt Kristus och sina bröder och systrar. Så vittnar de om hoppet om himmelriket. (KKK 931-933, 945)
Jag tror på de heligas samfund 194. Vad betyder uttrycket “de heligas samfund”? Detta uttryck - ursprungligen “delaktighet i det heliga”,“de heligas gemenskap” - betyder framför allt alla kyrkans medlemmars delaktighet i det heliga (sancta): tron, sakramenten, särskilt eukaristin, karismerna och andra andliga nådegåvor. Vid roten av denna delaktighet finns kärleken, “som inte är självisk” (1 Kor 13:5), utan driver de troende att ha “allt gemensamt” (Apg 4:32), till och med den personliga egendomen, för att betjäna de fattiga. (KKK 946-953, 960)
195. Vilken betydelse har uttrycket “de heligas samfund” dessutom? Detta uttryck betyder också gemenskapen mellan heliga personer (sancti), det vill säga mellan dem som genom nåden är förenade med den korsfäste och uppståndne Kristus. Några är pilgrimer på jorden; andra har redan lämnat detta livet och håller på att renas och får hjälp av våra böner; och slutligen har några redan del av Guds härlighet och ber för oss. Alla bildar tillsammans i Kristus en enda familj, kyrkan, till Treenighetens lov och pris. (KKK 954-959, 961-962)
Maria, Kristi moder, kyrkans moder 196. I vilken mening är jungfru Maria kyrkans moder? Jungfru Maria är kyrkans moder i den tidsålder som präglas av nåden eftersom hon har låtit Jesus, Guds Son, se dagens ljus, huvud för den kropp som är kyrkan. Döende på korset har Jesus visat på henne som moder till lärjungen med dessa ord: “Där är din mor” (Joh 19:27). (KKK 961-966, 973)
197. Hur hjälper jungfru Maria kyrkan? Efter sin Sons himmelsfärd hjälper jungfru Maria med sina böner kyrkan under hennes allra första tid. Också efter sin upptagn |
